Bebisoro, bullar och Sol & Pool!

Regnet kom i måndags så jag slapp bekymra mig över fint väder. Däremot tilltog mina bekymmer under eftermiddagen över min upplevelse att bebisen i magen var så lugn. Och varit så i flera dagar. Från att ha reagerat ganska snabbt på typ isglass eller när man petar på magen var det... stilla. Inte helt stilla men slow liksom. Ju mer man läser på nätet desto mer orolig blir man naturligtvis så vid 16-tiden ringde jag SÖS. De hänvisade mig till min BM som i sin tur gått för dagen. Då kom den där hjälplösa känslan, när man känner sig som ett dumt litet barn som ber om hjälp men ingen får. MEN, det handlar ju om mitt eget barn som jag och ingen annan har ansvar för så Danny tvingade mig att ringa SÖS igen och vips så fick vi komma in till förlossningen. 

Där gjorde vi en CTG-kurva. Vilande eller sovande bebis. En läkare kom och gjorde ultraljud. Hon ruckade och störde men neeeej, bebisen vilade på. Vi fick gå och fika och sedan komma tillbaka för ett nytt ultraljud en timme senare i hopp om att bebisen vaknat. Fortfarande lugna fisken. Inget konstigt i sig men ändå en klar förändring från hur Pysen varit förr. Så läkaren kallade in oss på tillväxtultraljud dagen därpå med "hot" om igångsättning om lillen inte växt. 

Vi åkte hem och Danny passade på att träna framför mig och TV:n. Efter pumpen ville han posa lite ;)

Han är ju för snygg alltså, speciellt i sina nya shorts, mmmmm. 

Lagom till posandet ringde läkaren från SÖS och ville ha in oss för test redan samma kväll. Lite märkligt tyckte vi men åkte in. Det var ingen fara på taket, bara att man nyligen fått nya riktlinjer inom vården om vilka rutiner som ska följas vid situationer där mamman upplever förändrade fosterrörelser. (Fler och grundligare kollar, bra!) Vi fick göra ett nytt CTG och vips å hej!, nu rörde sig bebisen mycket mer minsann. Pysen hade kvällsvaknat. Tack för det lilla kärlek <3

Väl i sängen upptäckte vi att vår kära elefantis var på väg att rymma från spjälsängen, whatt?!!

Sånt kan få mig att skratta hejdlöst i många minuter. Ibland är Danny så rolig att det är jobbigt. Som när jag låg på sjukhuset och han börjar skoja om att dra fram luftmadrassen brevid sängen och lägga sig till sömns. Då kan jag inte sluta skratta. Eller när han kvällspratar med Pysen i magen och avslutar med "Mvh / Mamma och Pappa". Hahaha. Det är därför han är så lätt att vara kär i, alla skratt.

Tisdag förmiddag åkte vi återigen in till SÖS för tillväxtkontroll. Uppenbarligen är lilla bebisen morgontröttis (passar mig fint) så jag fick ett kallt glas saft för att väcka bebisen under CTG:t. 

Tillväxtultraljudet gick bra, Pysen var bara pyttelite under kurvan viktmässigt och han gjorde sina små rörelser som han skulle. Läkaren förklarade vad hon såg och jag nickade instämmande. Efteråt frågade Danny om jag verkligen såg vad som var vad på bebisen. Ehh, NÄE! Klart jag inte gjorde. Jag är som Rachel i Vänner. Men det kan jag ju inte erkänna för läkaren. Så medan Danny hade sett precis allting lade jag mitt fokus på att låtsas. Deee går bra. 

Hur som haver, allt såg bra ut och vi åkte hem lättade. Och mycket tacksamma över det otroligt proffsiga och fina mottagandet på SÖS. Det känns skönt att vi valt just det förlossningssjukhuset. (HOPPAS vi får plats när det är dags). 

Jag ägnade resten av tisdagen åt att baka bullar och laga mat. Det är roligt att baka. Det är inte roligt att laga mat. Speciellt inte när det blir så varmt att man smälter bort. När Danny och Alex kom hem för att äta maten var jag ilsken som ett bi över värmeböljan. Inte lätt som en plätt att vara hemmafru! 

Mitt nya förkläde :)

I takt med att de stora preggovärmeattackerna kommit över mig har också den enorma tröttheten anlänt. Holy moly. Jag är så trött att jag nästan inte orkar somna. 

Onsdagen bjöd på underbart väder! Det firade jag med att vara hos Karin och barnen, och med häng vid deras fantastiska pool. 

Vad kan vara bättre än supervärme, sol, pool, kramisar med Alica och Emmy och att bara njuta av att titta på en massa barn som badar och leker? Bästa. Till och med Karin badade ;) Och Danny som kom efter jobbet. Pool på sin gård is da shit! (Och deras gård är ju i stort sett vår gård.) 

(Ibland uttrycker Danny sin oro över att jag inte kommer älska Maxis lika mycket som jag älskar Emmy och Alicia. Hehe. I mitt hjärta finns så mycket plats för kärlek att han inte anar! Det är en ynnest att snart ha TRE pluttar som får hjärtat att smälta om och om igen.) 

På kvällen däckade jag i soffan av solsting, utmattning och lycka :) Svenska sommaren när man är ledig är verkligen helt otroligt fantastisk. 

Torsdagen blev stora donardagen. Upp med tavlor, städa, fixa... På kvällen var vi på middag hos Dannys föräldrar. De är himla roliga. Som åtgärd för mina svallningar fick jag en fläkt av Dannys pappa, hehe. Grym! 

(38+4) Man ska tydligen hålla så där under magen när man är gravid, det har Blondinbella lärt mig. Tack Karinus för lånet av alla mammaklänningar! <3 Älskar att vara solbrun och slippa spackla ansiktet, freedom...

Innan vi åkte hem körde vi en budgethandling. Den går ut på att handla så mättnadsgivande mat som möjligt för en så liten peng som möjligt. Vi har liksom gett oss fan på att klara vår budget denna månad. Alla utmaningar är bra utmaningar ;) Och glädjen över att handla för 103 kronor är faktiskt lika stor som den att handla för 2003 kronor. Hahaha. 

Nu är det fredag och jag är pigg men ändå trött. Countdown nedkomst av Pys - 8 dagar! Ser fram emot en mysig helg med dop, familj, vänner och sol :)