Bebisoro, bullar och Sol & Pool!

Regnet kom i måndags så jag slapp bekymra mig över fint väder. Däremot tilltog mina bekymmer under eftermiddagen över min upplevelse att bebisen i magen var så lugn. Och varit så i flera dagar. Från att ha reagerat ganska snabbt på typ isglass eller när man petar på magen var det... stilla. Inte helt stilla men slow liksom. Ju mer man läser på nätet desto mer orolig blir man naturligtvis så vid 16-tiden ringde jag SÖS. De hänvisade mig till min BM som i sin tur gått för dagen. Då kom den där hjälplösa känslan, när man känner sig som ett dumt litet barn som ber om hjälp men ingen får. MEN, det handlar ju om mitt eget barn som jag och ingen annan har ansvar för så Danny tvingade mig att ringa SÖS igen och vips så fick vi komma in till förlossningen. 

Där gjorde vi en CTG-kurva. Vilande eller sovande bebis. En läkare kom och gjorde ultraljud. Hon ruckade och störde men neeeej, bebisen vilade på. Vi fick gå och fika och sedan komma tillbaka för ett nytt ultraljud en timme senare i hopp om att bebisen vaknat. Fortfarande lugna fisken. Inget konstigt i sig men ändå en klar förändring från hur Pysen varit förr. Så läkaren kallade in oss på tillväxtultraljud dagen därpå med "hot" om igångsättning om lillen inte växt. 

Vi åkte hem och Danny passade på att träna framför mig och TV:n. Efter pumpen ville han posa lite ;)

Han är ju för snygg alltså, speciellt i sina nya shorts, mmmmm. 

Lagom till posandet ringde läkaren från SÖS och ville ha in oss för test redan samma kväll. Lite märkligt tyckte vi men åkte in. Det var ingen fara på taket, bara att man nyligen fått nya riktlinjer inom vården om vilka rutiner som ska följas vid situationer där mamman upplever förändrade fosterrörelser. (Fler och grundligare kollar, bra!) Vi fick göra ett nytt CTG och vips å hej!, nu rörde sig bebisen mycket mer minsann. Pysen hade kvällsvaknat. Tack för det lilla kärlek <3

Väl i sängen upptäckte vi att vår kära elefantis var på väg att rymma från spjälsängen, whatt?!!

Sånt kan få mig att skratta hejdlöst i många minuter. Ibland är Danny så rolig att det är jobbigt. Som när jag låg på sjukhuset och han börjar skoja om att dra fram luftmadrassen brevid sängen och lägga sig till sömns. Då kan jag inte sluta skratta. Eller när han kvällspratar med Pysen i magen och avslutar med "Mvh / Mamma och Pappa". Hahaha. Det är därför han är så lätt att vara kär i, alla skratt.

Tisdag förmiddag åkte vi återigen in till SÖS för tillväxtkontroll. Uppenbarligen är lilla bebisen morgontröttis (passar mig fint) så jag fick ett kallt glas saft för att väcka bebisen under CTG:t. 

Tillväxtultraljudet gick bra, Pysen var bara pyttelite under kurvan viktmässigt och han gjorde sina små rörelser som han skulle. Läkaren förklarade vad hon såg och jag nickade instämmande. Efteråt frågade Danny om jag verkligen såg vad som var vad på bebisen. Ehh, NÄE! Klart jag inte gjorde. Jag är som Rachel i Vänner. Men det kan jag ju inte erkänna för läkaren. Så medan Danny hade sett precis allting lade jag mitt fokus på att låtsas. Deee går bra. 

Hur som haver, allt såg bra ut och vi åkte hem lättade. Och mycket tacksamma över det otroligt proffsiga och fina mottagandet på SÖS. Det känns skönt att vi valt just det förlossningssjukhuset. (HOPPAS vi får plats när det är dags). 

Jag ägnade resten av tisdagen åt att baka bullar och laga mat. Det är roligt att baka. Det är inte roligt att laga mat. Speciellt inte när det blir så varmt att man smälter bort. När Danny och Alex kom hem för att äta maten var jag ilsken som ett bi över värmeböljan. Inte lätt som en plätt att vara hemmafru! 

Mitt nya förkläde :)

I takt med att de stora preggovärmeattackerna kommit över mig har också den enorma tröttheten anlänt. Holy moly. Jag är så trött att jag nästan inte orkar somna. 

Onsdagen bjöd på underbart väder! Det firade jag med att vara hos Karin och barnen, och med häng vid deras fantastiska pool. 

Vad kan vara bättre än supervärme, sol, pool, kramisar med Alica och Emmy och att bara njuta av att titta på en massa barn som badar och leker? Bästa. Till och med Karin badade ;) Och Danny som kom efter jobbet. Pool på sin gård is da shit! (Och deras gård är ju i stort sett vår gård.) 

(Ibland uttrycker Danny sin oro över att jag inte kommer älska Maxis lika mycket som jag älskar Emmy och Alicia. Hehe. I mitt hjärta finns så mycket plats för kärlek att han inte anar! Det är en ynnest att snart ha TRE pluttar som får hjärtat att smälta om och om igen.) 

På kvällen däckade jag i soffan av solsting, utmattning och lycka :) Svenska sommaren när man är ledig är verkligen helt otroligt fantastisk. 

Torsdagen blev stora donardagen. Upp med tavlor, städa, fixa... På kvällen var vi på middag hos Dannys föräldrar. De är himla roliga. Som åtgärd för mina svallningar fick jag en fläkt av Dannys pappa, hehe. Grym! 

(38+4) Man ska tydligen hålla så där under magen när man är gravid, det har Blondinbella lärt mig. Tack Karinus för lånet av alla mammaklänningar! <3 Älskar att vara solbrun och slippa spackla ansiktet, freedom...

Innan vi åkte hem körde vi en budgethandling. Den går ut på att handla så mättnadsgivande mat som möjligt för en så liten peng som möjligt. Vi har liksom gett oss fan på att klara vår budget denna månad. Alla utmaningar är bra utmaningar ;) Och glädjen över att handla för 103 kronor är faktiskt lika stor som den att handla för 2003 kronor. Hahaha. 

Nu är det fredag och jag är pigg men ändå trött. Countdown nedkomst av Pys - 8 dagar! Ser fram emot en mysig helg med dop, familj, vänner och sol :)

Sommar och sol!

Lite grumpy över gråvädret förra tisdagen men sedan kom värmen och solen! Tack solguden, jag är så tacksam!

Danny uppmärksammade mig på att Alicia faktiskt gav mig fingret, den lilla lymmeln!

Men å andra sidan, sådan storasyster sådan lillasyster. Ingen respekt för kameran.

När vi vaknade i onsdags ville Empa åka båt. Sagt och gjort, vi tog t-banan till stan och laddade med glass på Strömkajen. Vi och pensionärsturisterna. 

(Onsdag är ju lill-lördag = glass är okej.)

Vi åkte med en tur som hette Under the Bridges (international) och som gick förbi Gröna Lund, Gamla Stan, Kungsholmen, Södermalm och Hammarby Sjöstad. Mysigt att sightseeinga i sin egen stad. Emmy tyckte karusellerna på Grönan var mest spännande. Blev äckligt trött en stund men efter att ha sovit i vaket tillstånd i en kvart blev det bättre. 

När vi kom tillbaka till stan firade vi med körv mé bröd i solen. Efter lite shopping på Clas Ohlsson (solstolar, varför har jag aldrig köpt det förr???) mötte vi Danny och hälsade på barnmorskan. Där var det ingen större förändring, Pysisen (eller snarare magen) hade växt pyttelite och allt verkade normalt. Väldigt väldigt väldigt LAGOM som barnmorskan poängterade. En lagom bebis, deee går bra!

Innan Mats kom och hämtade barnet hann vi hämta Nala och busa i soffan.

Jag tyckte att Emmy kunde frångå sin ordinarie se-ut-som-en-hårdrockssångare-look och le istället.

Då fick jag det här "leendet". HAHAHAHA. Hahahahaha. Jag skrattar högt varje gång. Scary kid. 

Innan vi gick och lade oss rekade vi stranden och bästa platserna till nationaldagsfirandet (samt kollade att de festande ungdomarna skötte sig). Så vackert! 

Mitt levande gossedjur <3 Hon är som en queen, tar min plats i sängen och jag säger ingenting, bara kryper åt sidan och nöjer mig med en bit av täcket och en bebisfilt. 

Lite synd bara att jag älskar vovven mer än vad hon älskar mig. Det blir rätt så uppenbart när Alex dyker upp och Nala GÅR BANANAS av glädje. Som i torsdags morse. 

Nationaldagen var så härlig och perfekt att det nog inte går att beskriva. Vädret var helt fantastiskt, platsen underbart perfekt och nästan ALLA var där! <3<3<3 Har inte bild på alla men många var vi.

Jag och Evis var först och sist. Typ 10 timmar på den här fläcken. :). 

Varmt för ett pälsdjur, minst sagt. Vi byggde en koja av paraply och solstolar.

LYCKA när Emmy träffade tokiga Rosie och Freddie, hennes bästisar på nolltid. 

På kvällen gick några hem men ersattes av lite andra vänner. Världens bästa dag helt enkelt. Saris som jobbat hela dagen joinade oss för en sleepover, och Nala såklart. 

Ser ut som att luften har gått ur djuret!? Sötast.

I fredags hade jag lovat Danny att inte hetsa på med en massa aktiviteter. Det fick bli hans dag helt enkelt.  

Jag och Pysen i magisen 37+5.

Först gick jag en promenad med Nala. Bara hon och jag. I vanlig ordning glömmer hon allt som har med lydnad att göra när det är jag som är Master. Vilket inte är så konstigt eftersom jag är supermjäkig och helst av allt bara skulle vilja kramas med hunden. Så hon lade sig ner med jämna mellanrum, jag försökte viska till henne att det blev lite pinsamt för mig när hon inte lyssnade, lockade henne på olika sätt. Och så vidare.

Sedan gick jag till stället där Danny skulle tatuera sig (!). Där upptäckte jag att jag fått en permanent läppenna av solen. Det visade sig ha med graviditetshormoner att göra. Finemang!

Medan Danny blev taturerad (låter så mycket bättre än tatuerad, visst?) såg jag hur drösvis med studenter firade på lastbilsflak. Där snackar vi pur lycka! Underbart. 

Och sedan var min älskling klar. Man får tänka bort det blodiga rosa. Jag tycker den är badass!!! Ett hjärta bestående av J och D. Jag får vänta tills jag är non-preggo. 

På eftermiddagen gick vi till Karlbergs slott och solade. Jag och Danny brukar gå omkring som klubben för inbördes beundran och hylla hur fantastiskt fint vi bor, både inomhus och omgivningen. Världsbäst! Stockholm i sitt esse. Och perfekt att njuta av innan det blir hus någon gång... 

Många båtar som stekte i vattnet.

Två pensionärer i solstolar och Nala bakom :) 

Så kom lördagen, ännu en dag utan planer! Danny som varit sjuk började bli frisk, troligen eftersom han lämnat över råförkylningen till mig. Det är väl det som är solidaritet. 

Vi överraskades med gofrukost av Alex, mums! 

Efter ett snabbesök på IKEA (stor tavla, ramar och liten matta - äntligen nästan allt klart hemma!) spenderade vi dagen på stan. Jag har aldrig vågat mig till Strandbryggan men eftersom Danny är coolare än jag tog han mig dit. Två mackor och lite dricka för några hundra, som hittat!

Ännu en dag med otroligt fint väder, solen stekte bokstavligen. Efter Strandis satte vi oss vid Strömkajen för att vänta in kortegen från prinsessans Madelenes bröllop. (Nåågot lyrisk mamma hemma vid TV:n för ännu ett kungligt bröllop, så söt.) 

Det tog dock för lång tid så efter någon timme gav vi upp. Trots min iver. Jag mötte Susanne istället och tog en dricka på Björk. Himla trevligt.

Väl hemma grät jag lite till det vackra bröllopet, och sedan en väldig massa till slutscenerna i The Notebook. Denna blödighet. 

Så kom söndagen och den spenderade jag och Saris i Väsby, bakandes med Karinus inför nästa helgs dop. Eller ja, jag bidrog inte så mycket till bakandet på grund av mitt snorande. På Emmys dop blev alla magsjuka, vore ju trevligt om majoriteten fick vara friska denna gång.

Ett av alla mästerverk, mums! 

Nu är det måndag och jag tänkte ha en innedag eftersom det skulle regna. Men solen lyser got dammit!! Hålla emot solpressen eller stanna inne och sluta snora... Dessa bekymmer när man är hemmafru.

Barnamys

Härlig och slapp dag! Var först och hämtade en TENS-apparat inför förlossningen, check på den. Sedan åkte jag kommunalt till Väsby. Tänk vad snabbt man vänjer sig vid att ha bil. Men man kan inte sova när man kör, det kan man på pendeltåget :)

Massa mys hela dagen med lilla Alicia, en hel del promenader och häng med Karin. Sedan fortsatt mys med Emmy när hon kom hem. 

Jag och Danny lånade med oss äldstingen till oss för en sleepover inkl. Sunes sommar och pysslande. Nu sover de båda så sött medan Pysen lever om i min mage så att den far hit och dit. Klart grabben ska sträcka på minibenen... :)

Sista veckorna innan ledighet!

Jag tyckte att tiden kröööp fram i början. Eller ja, i stort sett hela tiden. Men inte nu längre. Vips - 19 ynka dagar kvar till BF! Och möjlig födsel pretty much när som helst. 

(Å herremingud nu sitter jag och gråter till Biggest Loser igen. Eller Fattest Loser som Danny säger. Hahaha.) 

Den där tisdagen då. Det blev försök till jobb, men istället vilande hos Liljorna och väldigt lugnt. Man känner sig sjukt dålig när man (jag) blir sjuk stup i kvarten. Måtte dessa migränanfall vara graviditetsrelaterade. Fast äh, jag mår bra för det mesta!

Förra onsdagen blev en lite märklig dag. På besöket hos BM visade det sig att magen inte växt, snarare krympt. Whattaaa?!! Stackars Danny blev orolig och dessutom lite arg på mig för att jag inte äter som han vill <3 Barnmorskan tog det säkra före det osäkra och bokade in oss på ett tillväxtultraljud samma dag. Lite nervöst men ack så skönt att faktiskt få det bekräftat att allt såg högst normalt ut. Bebisen hade en lagom vikt och verkade ha det fint inne i magen. 

På kvällen skulle vi ha fjällenreunion med middag hos Saris, trodde jag. Men icke sa nicke, när vi kom in fick jag mitt första SUUURRPRIIIIIIISEEE någonsin, och där stod alla mina älskade vänner! För att överraska mig med en babyshower! Det går liksom inte att beskriva i ord hur glad, och framförallt tacksam, jag blev! Och blir, över att ha sådana fantastiska vänner <3<3<3 En extra stjärna till Saris såklart som alltid ordnar och grejar :) 

Supergod mat, massa kakor som alla bakat och tagit med sig, en tävling inkl. musicquiz (I love!) och presentutdelning.TACK för allt alla, jag känner mig nästan inte värdig den kungliga behandlingen. Men Pysen tackar ;) 

På torsdagen efter jobbet hämtade jag upp lilla prinsessan för en sleepover hos oss. För att kompensera att hon inte fick vara med på "tjejfesten" hade vi tjejmys med pyssel och popcorn <3 Min kärlek för Emmisen bara växer och växer, det blir nästan jobbigt ibland när jag tänker på hur klok och söt hon är, och hur mycket jag saknar henne. BÄSTA ungen (tillsammans med lilla Flisan och Pysen såklart :))! Sedan kom Danny hem och då kokade hjärtat nästan över, hehe. För när de kramas och leker är det sötare än den sötaste kolasås. (Jajajaja, det är säkert mama-to-be-hormoner...) 

Fredagen startade vi med McDonaldsfrukost eftersom kylskåpet var kind of tomt. Sedan lät vi Empa jobba lite med bilen. Barn gillar ju att göra nytta. 

Hur söt?!!

Efter avlämning av barn hos den ordinarie familjen körde vi till Öregrund. Danny jobbade ett par timmar medan jag slappade allt vad jag kunde samtidigt som jag imponerades över min killes otroliga skills. Han kan fixa allt. ALLT! Hyfsat badass ;) Vi avslutade med en god lunch vid vattnet innan vi brassade till Njurunda och vår sommarstuga. (Sommarstugen är ny för oss, men består egentligen av pappas hus, sedermera mitt uppväxthus.)

Pappus ville såklart komma ut och röra på sig så vi åt en mysig middag ute vid Galtström. There´s nothing like gamla Norrland! Sedan fick Danny njuta av myset och lugnet :) 

Lördagen bjöd på strålande sol och värme! (Såklart det är sol i sommarstugan förresten.) Vi som tänkte slappa och bara vara misslyckades som vanligt med det och satte igång våra projekt. Älskar att dona! En promenad till Bommen slutade i inköp av blommor till rabatten på Norells Trädgård. Himla härlig promenad i solen. Medan Danny planterade, solade och rev ner ett staket tog jag en glass inne i stan med mamsen. Stan var invaderad av motorcyklar, det var coolt! 

Väl hemma igen solade jag på rampen. Mmmm.

Och hjälpte MacGyver att måla gamla trädgårdsmöbler med färg som han hittat på "lagret". (=Garaget)

På kvällen undrade världens bästa grannar om vi ville grilla med dem. Såklart vi ville! Sommarstugeidyll!

Efter det somnade vi nog gott alla tre. 

På söndagen ville vi inte alls lämna sommarstugan och pappa, vi ville stanna i solen och greja! Men söndagar är söndagar och dagen innan jobbvecka. Som tur var bjöd mamma på morsdagslunch först <3 

På kvällen hade vi årsstämma för bostadssrättsföreningen, ovanligt många medlemmar närvarade. Mäkta imponerande faktiskt. Och skönt att ha det avklarat sedan, alltid lite av en pärs att förbereda. 

Början av gravidvecka 37. 

Måndagen bestod av jobb, styrelsemöte och storhandling. Jippieyejj!!! Älskar Dannys lycka av att ha ett fullproppat kylskåp. Vi fortsätter att se helt skeva ut som storhandlar på Daglivs och kommer ut mitt på St Eriksgatan med en full kundvagn. Men deeeeet går bra. 

 

Efter jobbet på tisdagen var vi på informationsträff på Södersjukhuset. Den var toppen och gjorde mig ännu lugnare. Jag gillar barnmorskor. De vet vad de gör och bara strålar av omhändertaganade. I vanlig ordning kikade jag på alla andra gravida och hoppades att det skulle gå lika bra (helst bäst) för mig som för dem. Hoppas.

I onsdags var det dags för barnmorska igen. Ett jädra spring där! Äntligen hade magen växt lite. Blodvärdet hade förbättrats också. Jag bad om att få väga mig och stannade på knappt 73 kg. 8 kg + sedan invägning och ca 10-11 kg + sedan innan graviditeten. Känns så (löjligt) tillfredsställande eftersom jag ställt in mig på att få kämpa för att inte komma över 20-kilostaket. Min viktuppgång stannade upp av någon anledning. Jag får nog tacka mamma för generna. Men nu ska vi inte bli kaxiga här, det är fortfarande ett par veckor kvar och mina armar och lår är inte direkt in shape, hehe. Så toktaggad på att få börja träna och dansa och köra styrka igen, weeehooo! Eller ens bara att gå en promenad på 5 km utan att få träningsvärk i rumpa och ljumskar UNDER PROMENADENS LOPP. (Hände idag). Muppigt.

På eftermiddagen fick jag/vi besök av Karin och lillisarna <3 Sara kom också och joinade på middag som kors i taket jag tillagat. De där matvraken... ;) Så busade vi och lekte skola och tjo och tjim och när alla åkte hem var jag liiite trött. Men älskar familjestök, ju mer kaos desto bättre!

Just det, vi målade magen också :)

I torsdags hade vi nästa besök, av Alex och Nala! De tenderar att umgås himla mycket med andra människor så vi tvingade hit dem. Vi vill ju också ha vår beskärda del.

Jag vill ha en vovve!

I fredags var det min sista dag på jobbet innan mammaledigheten. Den bestod mest av rensning, lämna över och krama hejdå. Det där med krama hejdå tycker jag kan vara lite jobbigt, men det var trevligare och mindre obekvämt än väntat. Rörd in public blir jag aldrig däremot. Vi hade en liten fika också och jag fick fantastiskt fina blommor och presentkort på SPA-upplevelse (eller valfritt). Människor är så snälla! 

Något utmattad av uppmärksamheten blev jag upphämtad av min kärlek, för att åka hem och ta en underbar powernap. Powernaps är bäst! På kvällen masade vi iväg oss till Fredhällsklipporna för grillning med några favvisar. Underbar kväll med många skratt och härligt väder! Kungsholmen är bäst :))

Innan vi fick sova hämtade vi bil i Väsby. Där hade de fyllt upp poolen. Hotellpåcharterresa-feeling!!

Lördagen bjöd på regn. Vi gav oss ut på stan i alla fall och tittade på Sthlm Marathon tillsammans med Dannys familj. Sjukt imponerad blir jag av alla som har ork och inte minst motivation att springa så långt. Övermänskligt! Efter ännu en ååååååhhh så sccchhhöööön powernap åkte vi till Liljorna med Sara och grillade hamburgare på kvällen. Gott och supersoft, som det ska vara med familjen. 

Sötnos i ny klänning. Minstingen sov <3

I söndags var det sol och värme igen! Wee!! Jag och Danny tog picknickfilten och traskade ner till vattnet och gräset. Vi och en massa andra. 

 

Underbart! Vi festade till och med till det med hamburgare ute.

På eftermiddagen trotsade vi värmen och gick på bio med Eva, Sofia och Joel - Baksmällan 3! Galen och rolig, trots att jag nästan slumrade i slutet... 

Och på kvällen... Fick vi trerättersmiddag hos Rosie och Freddie! Lyx! Sjukt god mat och sjukt trevligt (och roligt) sällskap. Gärna fler middagar där :) 

 

Vi måste ha världens bästa vänner. Och familj. <3 (Måste alltid nämna alla, litet mysigt tvångssyndrom jag skaffat mig. Numera måste även gossedjuren inkluderas.) 

Ytterligare en helg i världsklass alltså! Idag vaknade jag upp till min första lediga dag, TOKTRÖTT. Har en grym förmåga att vända på dygnet så fort jag får chansen. Klockan 3 - peace of cake. 

Spenderade tre timmar hos min bästa frisör, äntligen! Avslappnande att bli omhändertagen men samtidigt varmt som fan, träsmak i rumpan efter en halvtimme och ständigt kissnödig. Men jag ska icke klaga. Alls faktiskt. 

När jag blivit snygg tog jag en promenix från Söder till Kungsholmen, i sakta mak med många affärsstopp. Mycket trevligt. Väl vid Fridhemsplan var jag skittrött och det regnade, så då tog jag t-banan en station. Hehe. 

Och nu MÅSTE jag sova. Upp tidigt imorgon för att låna en TENS-apparat. 

Glömde nämna insändaren till Sundsvalls Tidning som kom med online, och sedan även i tidningen. Känns bra att ha gjort sin röst hörd, även om det kanske inte ger någonting. Men man ska inte bara ge upp, inte gilla läget och acceptera SKIT rent ut sagt. Och viktigt - Att ALLTID stå upp för sina nära.

(http://st.nu/opinion/ordetfritt/1.5927134-blodforgiftning-och-amputation)

Och så glömde jag nämna att jag LÄNGTAR efter vår lilla bebis så jag blir galen nu. När han trycker ut sina knän eller fotisar önskar jag så mycket att de var utanför magen istället. Lilla lilla bebis, kom ut när du är redo, frisk och välmående :)